Main menu:
Om "trösklar" i ridningen
Vanligtvis blir det färre "trösklar" ju längre man själv har kommit i sin ridning och ju fler hästar man har utbildat. Man lär sig helt enkelt hur mycket man kan öka kraven utan att hästen protesterar, och på vilket sätt man successivt kan öka kraven för att komma vidare utan motstånd. När det gäller t ex förändringar i form, eller tempo, så bygger man upp hästen genom att t ex samla lite mer kortare sträckor i början, och variera formen under ridpasset, samt genom att lägga in fler och fler samlande övningar. Så småningom frågar man efter samling längre och längre perioder i taget, men hela tiden omväxlande med en lägre form. På samma sätt när man övar t ex travökningar, börja med några få steg och ofta upprepade tempoväxlingar, för att sedan rida några fler steg, och sedan ännu fler osv. Detta ser jag egentligen inte som någon "tröskel", utan bara en spiral uppåt med stegvis ökade krav.
"Trösklar" däremot kan det bli om hästen inte förstår vad ryttaren menar (när man lär in en ny rörelse t ex). Då står det still tills polletten trillat ner. Eller om hästen har fysiska begränsningar, t ex att den ännu inte har muskler för att arbeta i rätt form, eller för att den inte är tillräckligt lösgjord i kroppen för att kunna utföra en rörelse rätt. Eller för att den har ont någonstans. Då står det still, tills de fysiska bristerna är åtgärdade.
Som ryttare/tränare är det viktigt att ta reda på VARFÖR tröskeln uppstår, så att man kan komma vidare.
Några exempel:
-
-
-
-
-
Det är den här "problemlösningen" som kännetecknar en bra tränare tycker jag, att hon/han kan sätta fingret på det som behövs för att lösa upp "knutarna"/komma över "trösklarna". Samt att lägga upp utbildningen så att den blir så smidig framåt som möjligt. Ofta sitter problemet hos ryttaren också, som inte har tillräckligt korrekt sits för att kunna inverka på rätt sätt, som spänner sig i fel ögonblick osv. Och då måste tränaren kunna se och korrigera även detta.
När det gäller att tappa takt och rytm kan det hända vid inlärning av t ex sidvärtsrörelser eller ryggning om hästen inte bjuder tillräckligt mycket framåt. Men då ska det försvinna så fort hästen lärt sig koordinera sina rörelser (steg åt sidan). Ofta är det dock ett tecken på att hästen blir spänd och/eller lite hopdragen eller kommer över tygeln och släpper ryggen. Det kan också hända om man kräver mer samling än vad hästen klarar, t ex i galoppen. Jag tycker det är viktigt att alltid direkt korrigera framåt och hitta takten igen, så fort oregelbundheter uppkommer.
Sedan är islandshästar (och även vissa travhästar, ffa de med amerikansk stam) ett kapitel för sig, då åtminstone jag upplever att de har svårare att hålla takten i traven och ibland plötsligt byter till tölt eller pass, eller något mellanting, vid ökade krav. Och även kan ha svårt att t ex fatta galopp på rätt sätt från ren trav. Enligt min erfarenhet är de "svårare" och kräver mycket mer grundläggande arbete avseende takten än övriga hästraser, och ser lättare "kantiga" ut. Mentalt är de ofta mycket trevliga och arbetvilliga, men det märks att de har anlag för fler gångarter. (Utifrån min erfarenhet, som iofs är begränsad då jag inte har islandshäst själv, utan bara haft 8-
Sen skiljer sig förmågan till taktmässighet också mellan t ex olika halvblodsindivider. De hästar som är mest känsliga för vikt och andra hjälper, är det också vanligtvis lättare att få taktmissar på, speciellt om ryttaren är lite orutinerad och inte alltid i 100% balans.