Bristande arbetsvilja hos hästen - Stall Callimac

Vad kan man göra åt bristande arbetsvilja hos hästen?

Om man nu förutsätter att hästen är helt frisk och att utrustningen passar, så finns det andra orsaker till "bristande gålust":

- Medfödd framåtanda/vilja att arbeta (mentalt)
- Om den exteriört har lätt eller svårt för sig.
- Hur hästen har tränats. Får den som unghäst gå mycket dressyrarbete i ridhus/paddock är det stor risk att den tröttnar.
- Hur man rider. Är ryttaren inte riktigt i balans, använder motstridiga hjälper, rider med för mycket "handarbete" etc, så blir dressyren inte speciellt behaglig för hästen.

För att bibehålla framåtbjudningen och arbetviljan tror jag det är viktigt med ett omväxlande arbete. Gärna uteritter i lite högre tempo tillsammans med andra hästar, klättring, arbete över bommar och cavaletti, gymnastikhoppning etc. Försök att lista ut vad det är din häst gillar mest, och lägg in mer av den typen av arbete. Variera platsen för arbete. Rid hemma ibland, åk iväg till något annat ridhus, träna i skogen och på fält (om du har tillgång till sådan mark).

Lägg in konditionsträning, så att han bygger upp muskler och uthållighet. Se över foderstaten. Se över din egen ridning; sits, balans och hjälper. Kräv inte för mycket av hästen innan han är tillräckligt förberedd. Försök aldrig PRESSA in hästen i en given form, utan låt formen komma av sig själv när arbetet fortskrider.

Jag har själv två halvblod som är varandras motsatser. Båda har jag haft sen de var unghästar och ridit in själv. Stoet ÄLSKAR dressyr och att arbeta. Hon skulle gladeligen gå på ridbanan 7 dagar i veckan och har MYCKET framåtbjudning, och försöker att göra allt man ber om och lite till.
Valacken däremot tycker dressyr är hur trist som helst. Däremot älskar han att HOPPA och tycker det är kul att rida ut, speciellt tillsammans med andra hästar. Han ställer helt andra krav på ridning och träning, först måste jag få igång framåtbjudningen på honom innan jag kan börja jobba honom. Så jag har gärna ett par hinder i paddocken när jag rider dressyr. Ibland kanske jag lägger in ett par språng, om jag tycker han verkar tappa intresset. Dessutom måste det hända något hela tiden när man rider honom, så det blir mycket tempoväxlingar i galopp, volt tillbaka osv. Jag tränar ofta ute i skogen och på fält. Men jag får acceptera att hoppning är hans gren, han blir aldrig någon bra tävlingshäst i dressyr eftersom han inte har den "viljan" att visa upp sig. Dock har han inga svårigheter att jobba på rätt sätt.

Jag jobbar på samma sätt ute som på ridbanan: övergångar, tempoväxlingar, halter, skänkelvikningar, galoppfattningar, öppnor, slutor etc. Och han ska jobba rätt även om han går ute. Dock måste jag både på ridbanan och ute ofta jobba med renodlade hjälper först; jag kan inte KRÄVA någon form av honom genom inverkan av hand t ex, den kommer av sig själv när han bjuder framåt, slappnar av och lyssnar på mina hjälper. Så det enda jag kräver i början av passen är att han tänker framåt och lyssnar på mina hjälper, skulle han gå med huvudet i vädret så bryr jag mig inte om det, för jag vet att formen kommer när det andra funkar. Jag har haft medryttare på honom som har haft svårt med det där, det blir lätt att de grejar för mycket med handen för att "få honom på tygeln", men det blir ju bara falskt för han saknar ju undertrampet bakifrån då. Och så fort de försöker tvinga honom i en "form" så tappar han all framåtbjudning.

Han tycker det är jättekul att gå ut i grupp med andra hästar, och kan bli ganska laddad när han galopperar på fält med dem, eller om de andra kommer före. Men han lyssnar på förhållningarna och försöker aldrig sticka iväg. Blir han väldigt upphetsad kan det hända att han studsar lite eller lägger några bocksprång, men å andra sidan får han undertrampet gratis och blir väldigt rund och fin vid de tillfällena. Rider man ut själv, eller att han får gå först, är han betydligt lugnare.

Det är likadant med hoppningen, bjudningen på hinder gör att han trampar under sig på ett annat sätt och kommer mycket bättre i form. Han är också väldigt reglerbar i galoppen, kan lätt variera mellan 4 och 9 galoppsprång på samma avstånd mellan hinder. Den tempovariationen klarar han inte på dressyrbanan, pga att han inte har den framåtbjudningen där

Den här övningen som jag beskrev i en annan tråd, tycker jag fungerar bra på "sega" hästar, hästar som inte bjuder framåt eller inte lyssnar på hjälperna:

Tempoväxlingar i trav med renodlade hjälper:
- Minska tempot i trav genom enbart förhållningar och vikt. Använd INGA drivande hjälper (varken skänklar eller säte). När du känner att hästen travar så långsamt han kan UTAN ATT TAPPA TAKTEN (viktigt!) så för du fram handen lite så att tyglarna blir hängande. Var noga med att överlivet blir kvar i samma position och inte åker med framåt.Hästen ska nu gå kvar i det långsamma tempot utan inverkan av vare sig hand eller skänkel. Vill han öka tempot, så ta nya små förhållningar tills han hittar det långsamma tempot igen.
- När hästen gått i det långsamma tempot, med lite hängande tygel och ingen inverkan av skänkel och säte, ca 15-20 m (tillräckligt länge för att han ska förstå vad det är du vill, men inte alltför lång sträcka). Ja, då lägger du mjukt till skänkeln så att han ökar tempot. Tygeln ska fortfarande vara något hängande när du gör det, men genom drivningen framåt ska hästen söka sig fram till bettet så att du efter några steg får en mjuk kontakt med hästens mun. Tempoökningen ska vara tydlig och komma direkt när du lägger till skänkeln, men den ska mjuk och inte alltför stor (ingen rivstart!).
- När hästen nu går framåt i ett något högre tempo, med kontakt med tygeln, så kan du efter en 20-30 m göra om övningen: minska tempot, lätta på handen, hästen ska vara kvar i det låga tempot, öka tempot för skänkeln och låt hästen söka sig fram till kontakt med bettet.

När hästen svarar bra på dessa tempoväxlingar med renodlade hjälper, så gör samma sak men bibehåll en lätt kontakt med bettet hela tiden. Var dock noga med att inte få för mycket i handen, och att hästen inte får öka tempot innan du ber om det.

Så småningom kan man göra samma sak i galopp, renodlade tempoväxlingar, och sedan med bibehållen kontakt.

Sen är det också så, att när hästen börjar jobba rätt blir det automatiskt mer bjudning.

Att min valack tycker det är trist med dressyr beror förmodligen på flera saker; dels att han pga olika omständigheter fick gå mycket i ridhus som 3- och 4-åring, vilket mina unghästar normalt sett inte får göra, och dels att han är en lite disträ dagdrömmare rent generellt om det inte är något som han är intresserad av. Hoppningen förknippar han däremot med något roligt redan sedan föltiden, då han fick gå lös med som handhäst i skogen och hoppade över alla trästammar och gärdsgårdar han kunde hitta på eget bevåg. Det var dagens höjdpunkt för honom då, och det sitter fortfarande i.